Labruskavin

labrusca-grape

Vitis labrusca är en nordamerikansk druvart känd för sin tålighet. Den är ofta mer köldtålig och mer förlåtande i fuktiga somrar än vanligt vin (Vitis vinifera), vilket gör den extra intressant för frilandsodling där vinifera kan ha svårt att mogna eller drabbas av mjöldagg. Många labrusca-druvor har en tydlig arom som ibland kallas “foxy”, och många är slipskalstyper där skalet lätt släpper från fruktköttet—vanligt i saft, gelé och färskkonsumtion (och vissa vintyper). Precis som alla druvor är den en långlivad, vedartad klätterväxt som behöver uppbindning och regelbunden beskärning. Skillnaden är att labrusca ofta ger stabil skörd även när förhållandena inte är perfekta. Vill du få ut max: ge mycket sol, håll rankan luftig och undvik att gödsla så att den bara producerar blad.

Odlingsförhållanden

Ljus: Full sol till lätt halvsol. För bäst sötma och vedmognad: ge så mycket sol och värme som möjligt, med god luftcirkulation.
Jordtyp: Väldränerat är bäst, men Vitis labrusca tål tyngre och surare jord bättre än Vitis vinifera. Förbättra dränering i lerjord med organiskt material och grus, och undvik lägen som står blöta länge.
Vattenbehov: Låg till måttlig när plantan är etablerad. Labrusca klarar ofta lite mer fukt än vinifera, men konstant blöt jord ökar risken för rot- och stamproblem.
Näringsbehov: Låg till måttlig. Många labrusca-rankor är naturligt kraftväxande—över-gödsling (särskilt kväve) ger lätt för tät bladmassa och sämre fruktkvalitet.

Till växtlistan