Allmänt
Sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens) är en mycket härdig och snabbväxande buske (ibland litet träd) som används till häckar, vindskydd och som ammande växt i kalla och torra lägen. Den fixerar kväve i rotknölar och kan förbättra jordens bördighet för grannar. Tål mager, alkalisk och torr jord, urban miljö och hård vind. Gula ärtblommor i sen vår följs av små baljor. Den kan självså sig – begränsa frösättning om spridning är ett bekymmer. Har pålrot – plantera ut medan plantorna är unga.
Ljus
Full sol till lätt skugga; blommar och sätter bäst med full sol.
Jordtyp
Väldränerad jord, gärna sandig eller lätt lerig; tål mager, torr och kalkrik jord.
Vattenbehov
Låg när den är etablerad; måttlig under de första 1–2 säsongerna.
Näringsbehov
Låg. Som kvävefixerande baljväxt behöver den normalt inget extra kväve.
Förkultivering
Frö är vanligast. Skarifiera (lätta repor/nyp i fröskalet) och blötlägg 12–24 h tills fröna svällt. Kallstratifiering 2–4 veckor ger jämnare groning men är inte alltid nödvändig om fröna är färska. Så 1–2 cm djupt i väldränerad såjord vid 18–22°C. Groning vanligen på 10–21 dagar efter skarifiering. Skola om tidigt för att undvika pålrotsdeformation och avhärda ordentligt. Alternativt höstså utomhus (sep–okt) för naturlig vinterstratifiering.
Plantering
Plantera när risken för hård frost är över och dygnstemperaturen stabilt över ca 8°C. Välj full sol för bästa kraft. Plantavstånd: 2–3 m som solitär; 0,5–0,8 m för tät häck, 1,0–1,5 m för luftigare vindskydd. Plantera på samma djup, vattna igenom och täck med 5–8 cm täckmaterial (ej mot stammarna). Undvik vattensjuka lägen. På grund av pålroten bör plantor inte stå för länge i kruka innan utplantering.
Beskärning
Klipp häck lätt efter blomning (högsommar) för form. På buskar tas döda, skadade och korsande grenar bort i sensenvinter/tidig vår. Föryngring kan göras genom stubbskott/coppicing av en del av grenarna vart 5–7:e år; arten tål hård beskärning. Undvik kraftig beskärning precis före blomning om du vill ha rik blom.
Underhåll
Vattna regelbundet första säsongen; därefter mycket torktålig. Gödsling brukar inte behövas – lägg hellre ett tunt lager kompost på våren och håll jämn marktäckning. Håll efter rotskott om du vill undvika en alltför bred buske. Hindra oönskad självsådd genom att klippa efter blomning. I blåsiga/snörika lägen kan unga plantor behöva enkel uppbindning första vintern. Ekologisk skötsel: gynna nyttodjur, använd såpa mot bladlöss vid behov och bjud in fåglar med habitatplanteringar.
Skörd
Uppgifter om ätlighet går isär. Vissa källor anger att blommor och mycket unga baljor kan ätas i små mängder, medan andra varnar för att frön och mogna baljor kan innehålla alkaloider eller andra potentiellt skadliga ämnen. Vetenskapligt säkra data är begränsade. Om du ändå vill prova: säkerställ artbestämning; prova endast små mängder; använd enbart späda, unga baljor; koka eventuella mogna frön noggrant; och undvik att servera till barn, gravida/ammade eller personer med baljväxtallergi. Vid minsta tvekan – betrakta växten som prydnad/nyttoväxt snarare än som mat.
Vanliga problem
Ofta problemfri. Möjliga angrepp: ärtbladlöss, spinnkvalster vid varm/torr väderlek, bladfläcksjuka, canker och sköldlöss. För blöt eller näringsrik jord ger sämre vitalitet och mer sjukdom. Viss vintertorka/återfrysning kan ge toppskador på dåligt dränerade platser. Kan självså sig – ta bort baljor eller klipp efter blomning.
Pollinering
Självfertil, insektspollinerad; korspollinering kan ge bättre skörd av baljor.
Sällskapsväxter
Fruktträd (äpple, plommon), vinbär och krusbär, havtorn, vresros, syren samt tåliga präriegräs och perenner. Fungerar utmärkt som vindskydd och ammande växt.
Olämpliga grannar
Fuktkrävande skuggränte växter och grunda perenner som inte tål konkurrens; undvik plantering under täta trädkronor. Håll avstånd till rabatter där rotskott vore besvärliga.
