Allmänt
Humle är en örtartad flerårig klätterväxt som vissnar helt ner till marken varje höst och bygger upp sig själv från noll varje vår — upp till sex meter planta på en enda säsong, ibland 30 cm på ett dygn. Den hör hemma här och trivs utmärkt i det svenska klimatet.
Visste du att det var lag på att odla humle? Kristoffers landslag från 1442 krävde att varje gård skulle ha en humlegård och sätta rötter till fyrtio stänger om året, upp till tvåhundra. Sverige kunde helt enkelt inte brygga tillräckligt med öl utan det. Kravet stod kvar i ungefär fyrahundra år och avskaffades först 1860. Medeltida lag reglerade till och med skördedagen: ingen plockning före Bartolomeusdagen den 24 augusti — vilket fortfarande är ungefär när kottarna är mogna.
De flesta odlar den i dag för tre saker: en snabb grön skärm som är borta igen till vintern, en vårgrönsak som nästan ingen annan har, och ett gott år kottar till bryggningen.
Ljus
Full sol ger de bästa kottarna. Den trivs även i halvskugga om det är skott, blad och en grön vägg du är ute efter.
Jordtyp
Djup, väldränerad mylla med rikligt med organiskt material. Rötterna når flera meter ner, så både grunt jordlager och blöt mark håller tillbaka den. I övrigt är den inte kräsen.
Vattenbehov
Jämn fukt under sommaren. En planta som bygger sex meter växtmassa på en säsong flyttar mycket vatten, och det är i juli och augusti som torka kostar dig kottar.
Näringsbehov
Hungrig, men bara en del av säsongen. Göd rikligt på våren och trappa ner mot midsommar — kväve sent på säsongen får plantan att göra blad när den borde göra kottar.
Förkultivering
Så inte humle från frö. En fröplanta går inte att könsbestämma förrän den blommar, vilket tar två eller tre år, och ungefär hälften visar sig vara hanplantor som inte ger några kottar alls. Köp en namnsort i stället — den är garanterat honplanta och sortäkta. 'Korsta' och 'Hulla Norrgård' är svenska sorter värda att leta efter.
Vill du ha fler plantor delar du en etablerad rotstock tidigt på våren och planterar om bitarna med ett par knoppar på varje. Så har humle förökats i århundraden, och det går långt fortare än frö.
Plantering
Plantera tidigt på våren så snart jorden går att bearbeta, antingen rotbitar lagda vågrätt 5–10 cm djupt eller krukplantor lika djupt som de stod. Arbeta först ner en rejäl mängd kompost eller väl brunnen gödsel; det här är en växt som upptar samma plats i tjugo år eller mer.
Räkna med ungefär en meter mellan plantorna. Varje planta tar bara omkring 50 cm vid basen, men sidoskotten som bär kottarna når 60–90 cm ut från huvudrankan längre upp.
Sätt upp stödet innan du planterar, inte efter. Humle behöver fyra till sex meter stång, vajer eller kraftig lina, förankrad så att den håller en genomblöt planta i augustivind. Fäst linan upptill och förankra den i marken vid basen; rankorna hittar den själva och klättrar medsols.
Beskärning
Två tillfällen spelar roll. På våren, när skotten är 15–20 cm, väljer du ut de två eller tre kraftigaste per lina och skär av allt annat vid marken. Det känns brutalt mot en planta som just vaknat, men att samla rotstockens kraft i några få rankor är det som ger bra kottar i stället för en massa tunn växtlighet.
På hösten, efter skörden och när rankorna vissnat, skär du ner dem till ungefär 30 cm och rensar bort det döda materialet från stödet. Gammalt ris som ligger kvar övervintrar mjöldaggssporer och kvalster. Använd handskar vid båda jobben — torra stjälkar är precis lika sträva som gröna.
Rotskott som dyker upp utanför rotstocken under säsongen kan dras upp när som helst; det är gallring och begränsning i samma rörelse.
Underhåll
Vattna jämnt genom juli och augusti — det är då kottarna fylls och då torkan gör verklig skada. Ett tjockt lager marktäckning över rotstocken betalar sig.
Rankorna klättrar medsols och behöver ingen uppbindning när de väl fått fäste på linan, men en vilsen ranka kan lindas tillbaka för hand. Gör det på morgonen medan de är mjuka.
Gå igenom rabatten då och då och dra upp skott som kommit upp en bit från rotstocken. Humle sprider sig under jorden och tar över en rabatt på några säsonger; en rotspärr nedsatt vid planteringen sparar det arbetet för gott.
I zon 6 ökar ett lager löv eller granris över rotstocken under vintern chansen till en ordentlig kottskörd året därpå.
Skörd
Tre skördar från samma planta — två på våren och en på sensommaren.
Skotten kommer först, på våren, som en biprodukt av gallringen. Skär av dem vid marken när de är 15–20 cm, koka dem en till två minuter och använd dem som sparris. De är en delikatess som nästan ingen odlar med flit.
De unga bladen är också goda, så länge du tar dem före slutet av maj medan de ännu är späda. De allra yngsta kan ätas råa, rivna ner i en sallad; har de hunnit längre blir de godare förvällda 30 sekunder och kylda i kallt vatten. Efter maj blir de bittra och sträva.
Kottarna mognar från slutet av augusti. Känn efter i stället för att titta: en mogen kotte är papperstorr, fjädrar tillbaka när du klämmer, doftar skarpt av harts och lämnar gult lupulinpulver på fingrarna. Plocka under flera dagar allt eftersom de mognar. Till bryggning torkar du dem i högst 60 °C tills mittstjälken knäcks i stället för att böjas, packar dem sedan hårt och lufttätt och förvarar dem kallt — annars försvinner aromen fort.
Vanliga problem
Bladlöss och spinnkvalster är de vanliga besökarna, båda värst på torkstressade plantor en varm sommar; jämn vattning och god luftväxling förebygger mer än besprutning botar. Gynna nyckelpigor och guldögonsländor i stället för att ta till något annat.
Mjöldagg och bladmögel dyker upp där luften rör sig dåligt eller där gammalt ris fått ligga kvar över vintern. Gallring till några få rankor, rensning vid basen och ordentlig nedskärning på hösten tar hand om det mesta.
Växten själv kan vara problemet: humleutslag, från de krokformade håren på stjälkar och blad, är så vanligt bland dem som plockar hela dagar att det har ett eget namn. Handskar och långärmat löser det.
En planta som knappt ger något första året är inte sjuk. Humle lägger sina första säsonger på att bygga rotsystem och ger sällan en riktig kottskörd före tredje året.
Pollinering
Tvåbyggare och vindpollinerad, men ingen pollinatör behövs. Honplantor sätter kottar helt på egen hand — en hanplanta i närheten fyller dem bara med frön. Plantor som säljs under sortnamn är honplantor.
Sällskapsväxter
Låga, skuggtåliga växter vid stångens fot: gräslök, myskmadra, smultron, funkia. Rankorna klättrar bort från dem, så marken under förblir användbar.
Olämpliga grannar
Unga träd och buskar — humlen hittar dem, klättrar upp i dem och kväver dem. Undvik också allt som vill ha samma rotutrymme eller full sol rakt under rankorna.